Brittiskt krångel

Jag skriver detta för att jag är lite upprörd hur vi hanterar flyktingfrågan. Jag har försökt i mer än två års tid att hjälpa en flykting från Afrika och folkpartister som Cecilia Wikström säger att vi måste hjälpa dem som tvingats fly från sitt hemland. Jag är tvungen att skicka iväg en massa pengar, mottagaren blir rånad och jag får skicka dem en gång till bara för att en flykting inte har rätt till ett eget bankkonto i England. Nu trodde jag att saken var klar men nu kommer beskedet, ännu en avgift har lagts till en lång rad tidigare avgifter. Kostnaden för att producera offentliga papper i England tycks närma sig de yttersta möjligheternas gräns. Jag får inte tjäna tillräckligt mycket pengar och kan inte svara på utmaningen när mer pengar skall pressas ut av mig och får istället vänta ytterligare ett tag på att min flykting skall kunna flytta till Sverige. Jag tycker nog att mer än två års tid är i det mesta laget. Antagligen skulle en brittisk medborgare hånskratta åt mig om jag tror att t.ex. en förnyelse av körkort när det blivit stulet bara kan kosta 150 kr, vilket det gör i Sverige. Vårt sätt att hantera offentliga register tycks vara överlägset det brittiska eftersom vi lyckas pressa kostnaderna för våra medborgare, men det kan också vara så att bilister skulle vara en särskilt gynnad grupp även i England. Jag minns att jag en gång blev tillfrågad av min far, som då var chef för Sjöfartsregistret i Stockholm, om jag trodde att det skull kunna läggas på data. Jag sade då ja förstås och resultatet uppfyllde säkert rederiernas förväntningar. Utflaggningen berodde nog också på höjda lönekrav, inte bara på registerkrångel. Britterna tycks däremot fortfarande vara riktiga syndare som lider av stor brist på effektivitet.