Flyttat till Knivsta

Den här bloggen påbörjades medan jag bodde i Märsta, men sedan den 1 juli bor jag i Knivsta. Försöker nu hitta en ny bostad, är ute och letar efter hus att bo i. Det är mycket möjligt att jag flyttar till en annan kommun, jag bor nu i en tillfällig bostad. Mitt problem är att bostadspriserna rusar uppåt medan jag har ett jobb som forskningsingenjör vilket hindrar att jag får en lön som motsvarar min utbildning. Åldern tycks inte spela någon roll för lönen och jag har passerat den ålder vid vilken man kan arbeta sig till en bättre lön. Får väl ta konsekvenserna och väntar nu bara på hur de kommer att yttra sig. Kommunens bostadskö till lediga lägenheter då? Jo, jag har fått besked om att det är 6 års väntetid till en hyreslägenhet hos Knivstabostäder. Eftersom folk i största möjliga utsträckning skall betala för sig själva satsade man på bostadsrätterna, och det är brist på billigare lägenheter nu.

Europadagen i Sigtuna den 9 maj 2013

Igår den 9 maj var det Europadagen, och jag var med och åt tårta på Sigtuna torg som Folkpartiet bjöd passerande på. Eftersom många andra folkpartister var där kunde jag inte hjälpa till med mycket men jag hämtade några tårtor till i sällskap med Lars Persson. En del intressanta diskussioner kom till stånd men höjdpunkten vid bokbordet var en bok om Sigtunas historia. Där stod det naturligtvis hur det började med kungarna Erik Segersäll och Olof Skötkonung som härstammade från Ynglingaättens kungar i Uppsala. Jag tänkte då på min farfar som forskat om sin släkt och som anfäder kunde räkna de nämnda kungarna och kommit ända tillbaka till Ingjald Illråde och hans fader Bröt-Anund. Jag hade nyligen "forskat" vidare och läst i Islaendingabok och I Snorri Sturlasons Heimskringla och funnit de gamla kungalängderna. Jag hade fått veta att min tidigaste anfader hette Njord, fader till Frej och Freja. De tillhörde vanerna, som hade krigat mot asarna men slutit fred. Njord hade då låtit Oden bli den första kungen i Uppsala i det rike som grundats av asar och vaner tillsammans. Njord hade sedan efterträtt Oden som inte själv tillhörde Ynglingaätten enligt min åsikt, han tillhörde asarna. Yngve-Frej (Frö) hade sedan byggt templet i Uppsala som fortfarande stod kvar på Olof Skötkonungs tid. Han brukar räknas som Ynglingaättens anfader men man skulle kanske kunna kalla Njord för det om han var fadern till Frej.

Från en religiös synvinkel kanske man observerar att kriget mellan asar och vaner som ledde till fredsslutet också ledde till skapandet av en religion där Oden, Njord och Frej räknades som gudar. Frejs son Fjölner sägs ha varit en mäktig kung men han blev ej betraktad som gud av asatron. Till det kanske bidrog att han drunknade i en öltunna. Lite oroande är att alltihop kan ha varit ett påhitt av Snorri, men det finns en del bevis i form av Gamla Uppsala högar och andra källor, t.ex. Islaendigabok som skrevs av en av mina egna avlägsna släktingar på Island. Snorri Sturlason var lagman på Island och besökte 1219 min egen anfader Eskil Magnusson som var lagman i Västergötland. Eftersom Eskil är en historisk person som själv härstammade från de gamla kungarna har jag lite svårt att tänka mig att de samtal som fördes inte skulle ha lett till visa korrektioner av kungalängden om den inte hade varit med verkligheten överensstämmande. Eskil kunde skriva själv, så han såg till att den Äldre Västgötalagen nedtecknades på 1220-talet.

I alla fall stod jag där på torget, själv härstammande från den historiske kungen Olof Skötkonung och betraktade det Sigtuna han byggt upp. Jag hade varit på museet tidigare och läst historia, och det kändes rätt bra att mina anfäder bidragit till att skapa den svenske historien och även till avskaffandet av den gamla asatron.

Arlandatrafiken

Jag har nu avgått ur pensionärsrådet eftersom mamma blivit sämre. Hon har numera hemtjänst men den kan inte mata katter, laga mat eller koka kaffe i någon större utsträckning. Jag och min syster delar på det arbetet nu. Jag är med i Folkpartiet i Sigtuna fortfarande men är enbart styrelsesuppleant. Deltar i bokbordskampanjen och skriver inlägg på Gröna liberaler. Klimatpolitiken är intressant men ämnet verkar uttömt nu. USA och Kina har börjat röra på sig och har inlett ett samarbete om klimatpolitiken. Det kan säkert påverka klimatet mer än vad jag kunnat göra som grön liberal. Inom EU har vi redan rätt ambitiösa klimatmål och problemet har blivit att resten av världen måste göra mer för att begränsa de klimatpåverkande utsläppen. Här i Sverige verkar vi ha fått ett mer instabilt väder och våren 2013 har i Holland varit den kallaste på 50 år enligt min brorson Andreas. Inte särskilt goda förhållanden för att bedriva klimatpolitik således. Istället har jag varit med om ett seminarium om Arlandatrafiken och har kommit fram till att det vore bra med ett nytt arbetsplatsområde mellan Arlanda och Märsta vore bra för ambitionerna att införa spårbil som Lars Wedén önskat sig. Kommunpolitikerna verkar dock var mer intresserade av Norra Böjen och finansministern säger idag att det är lågkonjunktur när han lagt fram vårbudgeten. Jag har inte läst kommentarerna till den än, men nog verkar det som om stimulanser behövs. Hoppas på mer än cykelbanor, de beslut som tagits om Roslagsbanan nyligen har varit en besvikelse för mig som grön liberal. Förslaget att bygga ut den till Arlanda verkar inte att ha tagits än.

Motion är bra för pensionärer

På pensionärsrådets senaste möte i Sigtuna kommun fick vi information om vinterns snöröjning och att målet var att satsa mer på att hjälpa oskyddade trafikanter. En bra målsättning eftersom de drabbats av den ökande bilismen. För att hjälpa stadsplanerarna vill jag bidra med följande länk http://medicalxpress.com/news/2012-10-good-older-people.html där en professor från Brisbane säger att planerares beslut kan antingen hjälpa eller hindra äldre personers förmåga att vara mobila inom sitt samhälle. Om vi nu hjälper de äldre till ökad rörlighet kan det också motverka åldersdiabetes vilket jag blivit informerad om av sjukvården. Min kommentar på mötet blev att om vi nu skall förlänga livet på de äldre så bör vi också ge folk möjlighet att arbeta längre innan de pensioneras för att vi skall kunna betala för pensionerna senare. En utredning om detta har satts igång och skall presentera sitt betänkande i april 2013 fick jag läsa senare på Riksdagens hemsida, så min kommentar var nog inte helt malplacerad. Svårigheten blir möjligen att bryta konformismen, att få en majoritet att acceptera att alla människor inte måste leva likadant, och att göra pensionsåldern flexibel så att den som verkligen behöver det får kliva av arbetet tidigare medan den som kan arbeta får möjlighet att stanna längre.

Vetenskapliga konferenser med mera

Jag är nu på mitt jobb på KTH, dit jag brukar pendla från Märsta. För tillfället är mamma på sjukhus så jag pendlar till Knivsta också. Idag hittade jag två mejl i min e-post på KTH. Båda innehöll en inbjudan till en konferens i mina ämnesområden. Den ena kom från Kina och den andra från Serbien. Märkligt att man vill inbjuda en forskningsingenjör att presentera sina vetenskapliga resultat tycker jag som är svensk. Men det kan vara mina examina som lurar internationella forskningscentra att tro att vi svenskar är några att räkna med. Jag är teknologie licentiat i kemiteknik och filosofie magister i ekologi. Nu arbetar jag inom en forskargrupp i ekologisk kemi, men min professor har sagt att den tjänst jag har fått är så bra för att det ger henne möjlighet att testa nya ideer som hon har, det är inget krav att jag skriver egna publikationer, det gör hon och hennes doktorander så bra själva. En del utländska gästforskare som är ute på sin postdoc-tjänstgöring får vi hit, och även äldre meriterade forskare kommer ibland och arbetar här ett tag. Men själv får jag inte tillfälle att skriva någonting som skulle kvalificera mig för deltagande i en vetenskaplig konferens, man är helt enkelt inte intresserad av att lyfta upp mig på en högre nivå, jag har bara ett examensarbete i mitt ämne och jag skall pensioneras inom några år. Jag är lärare, och sådana är inte intressanta för vetenskapen, i synnerhet inte om de inte fått ut sin ämneslärarexamen trots behörighet i flera gymnasieämnen. Den roll jag kommit att spela efter avslutande ämnesstudier är därför mycket blygsam. Någon lärarexamen är heller inte i sikte eftersom jag inte har pengar själv och är för gammal för att få studiemedel. I bästa fall kan jag få fram några forskningsresultat av intresse för vetenskapen som kan kvalificera andra till att besöka de vetenskapliga konferenser jag blir inbjuden till eller till ännu mer framstående vetenskapliga konferenser. Men min tillvaro känns rätt vegetativ, och jag har därför börjat att odla mina egna grönsaker i hopp om att på det sättet kunna berika min pensionärstillvaro när jag inte har så många egna vetenskapliga publikationer att läsa. Jag är glad att jag i alla fall lyckets få en publikation om vätgaselektroder publicerad i Acta Chemica Scandinavica. Men den tidskriften lär numera vara nedlagd, förmodligen till förmån för mer framstående internationella vetenskapliga tidskrifter. Hoppas nu att det finns något jag kan berätta om min tillvaro i vetenskapens skugga när jag så småningom lämnat arbetslivet till förmån för en pensionärstillvaro som odlare, förhoppningsvis både av grönsaker och av akvariefisk.

Brista kraftvärmeverk

Självklart följer jag  miljödiskussionen som dyker upp i min nya kommun. En insändare i Sigtunabygden har oroat sig för att Fortum kommer att förorena Steningeviken. Detta verkar högst troligt eftersom man vill släppa ut ett orenat rökgaskondensat i en närliggande våtmark med utlopp i viken. Ett bekymmer är att utsläppet innehåller giftiga metaller som kvicksilver och kadmium. Enligt en dom från miljödomstolen i Nacka får Fortum tillstånd att släppa ut rökgaskondensatet. Det finns dock en prövotid under vilken vi kommer att få följa föroreningarnas väg från kraftvärmeverket till Steningeviken. Ett intilliggande naturskyddsområde kommer troligen att påverkas. Skälet till att utsläppet måste göras är att man vid ett avloppsreningsverk vägrat att ta emot kondensatet. Man skall övergå till rötning av slam för att få biogas som kan användas som drivmedel. För att biprodukten vid rötningen, som är biogödsel, skall kunna användas av lantbrukarna får det inte innehålla giftiga tungmetaller. För att lösa klimatfrågan får man därför skapa nya miljöproblem, men som tur är finns teknik tillgänglig som kan användas för att lösa dem också. Det är väl bara det att kraftvärmen och elektriciteten då blir dyrare så att Fortum försöker att undvika det. Som konsument vill man gärna få mer i plånboken för att kunna betala för att undvika miljöfarliga utsläpp, men det hänger på att vi anpassar oss till globaliseringen av ekonomin och får fram exportprodukter som kan säljas utomlands eller minskar vår import av konstgödsel genom att lantbrukarna får använda biogödseln istället. Tyvärr har det hittills visats att den nödvändiga tillväxten skapar en klyfta i inkomstfördelningen så att en del konsumenter inte får råd att betala trots att det var meningen att ekonomin skulle bli bättre för alla.

Nobels fredspris

Jag tittade igår på utdelningen av Nobelpriset i Stockholm. Eftersom jag är naturvetare intresserade jag mig mest för nobelprisen i fysik, kemi och medicin. Kemipristagaren hade fått pris för sin upptäckt av kvasikristaller, det är inte ett område jag själv arbetat inom som kemist men han är värd beröm för sin lysande idé, som först mottogs med stor skepis och det påstods att han hade fel. Men alltsedan Galileos tid har de mest framstående bidragen till vetskapen gjorts av dem som kunnat visa att omvärden har haft fel och de själva haft rätt. Därför hör årets kemipristagare till dem som gjort berömvärda insatser. Det vore förstås orättvist mot Kopernikus att inte nämna hans namn i samband med Galileo, det Galileo gjorde var ju att visa att Kopernikus hade rätt. Men Kopernikus vågade inte publicera sitt arbete om solsystemet förrän han låg på sin dödsbädd, eftersom förföljelserna mot dem som påstods ha haft fel hade nått absurda proportioner.

Jag vill inte låta bli att nämna att det också finns ett fredpris som delas ut i Oslo i Nobels namn. Detta år hade priset gått till tre kvinnor, varav en från Jemen och två från Liberia. Eftersom jag intresserat mig för utvecklingen i Liberia och även försökt att hjälpa en flykting från inbördeskriget där, gladde det mig försås att fredspriset till de liberianska kvinnorna delades ut för deras ansträngningar att få slut på det grymma inbördeskriget. Nu har det muttrats om att insatser i inbördeskrig inte bör kvalificera till Nobelpris enlig vad jag läser i dagens DN, men jag ser det som ett tidens teckan att vi nu kan belöna även dem som kunnat verka för att lösa mindre konflikter. Människan håller sakta på att bli allt mindre grym enligt tillgänglig forskning, men det finns fortfarande mycket att göra och det kommer nog tyvärr att forsätta att finnas många anledningar till att dela ut fredspriset. Den som varit flykting från Liberia kan nog efter det senaste presidentvalet i demokratisk anda kan nog nu betrakta sig som en icke-flykting som kan återvända till sitt hemland om inte konflikter av mera personligt slag är i vägen. Självklart bör en insats för att öka demokratin i ett land också belönas med ökade möjligheter för landets medborgare att röra sig fritt i andra demokratiska länder.