Brittiskt krångel

Jag skriver detta för att jag är lite upprörd hur vi hanterar flyktingfrågan. Jag har försökt i mer än två års tid att hjälpa en flykting från Afrika och folkpartister som Cecilia Wikström säger att vi måste hjälpa dem som tvingats fly från sitt hemland. Jag är tvungen att skicka iväg en massa pengar, mottagaren blir rånad och jag får skicka dem en gång till bara för att en flykting inte har rätt till ett eget bankkonto i England. Nu trodde jag att saken var klar men nu kommer beskedet, ännu en avgift har lagts till en lång rad tidigare avgifter. Kostnaden för att producera offentliga papper i England tycks närma sig de yttersta möjligheternas gräns. Jag får inte tjäna tillräckligt mycket pengar och kan inte svara på utmaningen när mer pengar skall pressas ut av mig och får istället vänta ytterligare ett tag på att min flykting skall kunna flytta till Sverige. Jag tycker nog att mer än två års tid är i det mesta laget. Antagligen skulle en brittisk medborgare hånskratta åt mig om jag tror att t.ex. en förnyelse av körkort när det blivit stulet bara kan kosta 150 kr, vilket det gör i Sverige. Vårt sätt att hantera offentliga register tycks vara överlägset det brittiska eftersom vi lyckas pressa kostnaderna för våra medborgare, men det kan också vara så att bilister skulle vara en särskilt gynnad grupp även i England. Jag minns att jag en gång blev tillfrågad av min far, som då var chef för Sjöfartsregistret i Stockholm, om jag trodde att det skull kunna läggas på data. Jag sade då ja förstås och resultatet uppfyllde säkert rederiernas förväntningar. Utflaggningen berodde nog också på höjda lönekrav, inte bara på registerkrångel. Britterna tycks däremot fortfarande vara riktiga syndare som lider av stor brist på effektivitet.

Tillväxtens gräns

Nu är det dags igen, konjunkturen verkar att ha nått en topp enligt vissa ekonomiska bedömare. Skälet är att styrräntan höjts av Riksbanken när konjunkturen börjat plana ut, och den kan nu förväntas vända nedåt då de planerade räntehöjningarna, den s.k. räntebanan, verkar vara anpassade till en fortsatt stark konjunktur. När det gäller att finjustera skruvarna för ekonomin verkar vi fortfarande ha bekymmer. Men antag att det finns naturliga orsaker till en ekonomisk nedgång. En sådan kan vara att vi väntat alltför länge med en satsning på infrastruktur så att trängseln börjar bli olidlig i kollektivtrafiken och på vägarna. Då skall vi sätta igång att göra de investeringar som brukar få vänta tills lågkonjunkturen eftersom det innebär att konsumtionen kan flyttas över till dem som kan bygga vägar och järnvägar, arbetslösheten behöver då inte sjunka och producenterna blir inte lidande på samma sätt som de blir om vi gör det vi alltid brukar göra, dvs väntar med investeringarna. Om regeringen har det minsta intresse av att sitta kvar bör den naturligtvis gripa efter halmstrået som kan hindra skutan att sjunka. Ett problem är förstås att väljarna inte gett den egen majoritet, så det kan vara dags för att använda lite grönare visioner för att uppnå ett samarbete med miljöpartiet. Det gör inte att det partiet behöver känna sig förhindrat att ingå i en annan majoritet efter nästa val om väljarna bestämmer att det är dags för Sverige att byta regering då.

Gröna visioner

Den här bloggen använder jag för att skriva nu under semestertid då vi kan använda tiden till semester och därför skriver jag inte nu på Gröna liberalers debattsida där sommarstiltjen verkar ha tagit över. Tid för mer långsiktiga reflektioner finns därför, och det jag skriver nu kanske har möjligheter att nå längre än den dagsaktuella debatten. Jag besökte idag en badplats i närheten av Märsta som heter Steningebadet. Det var någon kilometers promenad från bilparkeringsplatsen tack och lov. Jag förstår värdet av ren luft, rent vatten och oförstörd natur utan den närhet till buller från bilar som finns på andra badplatser. För att alla som vill det skall ha möjlighet att komma ner till stränderna måste vi värna om strandskyddet. Genom att ordna med naturskyddet kan vi rädda den biologiska mångfalden och vi kan dessutom ordna med nya våtmarker för att få bukt med läckage av kväve och fosfor från jordbruket innan de når Östersjön som redan har problem med för stora utsläpp. Genom att göra mänsklig arbetskraft billigare genom en grön skatteväxling kan vi säkert göra mycket för att återställa de skador som åstadkommits på miljön. Det som skall belastas är utsläpp av koldioxid och trängsel på gatorna i storstäder, medan alternativ energi och kärnkraft skall gynnas för att göra det möjligt att införa mer eldrift av fordon. Järnvägstransporter måste underlättas för att minska transporter med flyg och lastbil så länge inte miljövänliga drivmedel finns till hands. Detsamma sägs på många andra håll, men motståndet är fortfarande starkt mot sådana tankegångar, och jag kan bara säga vad jag tycker, möjligen med risk för ekonomiska repressalier från motståndarsidan men jag hoppas att man slutat med sådana dumheter nu.

Semesterbestyr

Det är nu dags för min första semester på den nya bostadsadressen. Jag känner vissa abstinensbesvär, och trots att det är lördag går jag upp i vanlig tid på morgonen för att lindra besvären. Morgontidningen brukar skildra det som händer runt omkring oss i världen, men det är så tidigt på morgonen att den inte ens kommit. Det som är viktigast för ekonomin just nu är förstås krisen i Grekland och jag har ansträngt mig för att försöka förstå vad den går ut på. Det verkar som om grekerna har lånat för mycket pengar till sin konsumtion och inte verkar förstå att det är fel på dem själva. Folk går ut på gatorna och protesterar mot de nedskärningar som parlamentet av omvärlden tvingat det att besluta om. När de baltiska länderna nyligen råkade ut för samma problem genomförde de drastiska nedskärningar och lyckades få ordning på ekonomin igen, vilket de nu får beröm för. Enligt en intervju med en grekisk revisor arbetar inte de grekiska statstjänstemännen så mycket utan låter folk slippa skatteinbetalningar vilket är en del av förklaringen att Grekland är nära en statsbankrutt. Enligt en annan intervju i TV-nyheterna med en grekisk företagare klagar grekernas barn på tjänstemännens låga inkomster så att det bästa sättet för företagaren att få någonting gjort är att ta upp plånboken och betala för barnens utgifter, då kan den tjänst han begär utföras snabbt och utan svårigheter. Enligt vad jag läser vidare är folk som arbetar för staten redan betydligt bättre betalda än de som arbetar inom den privata sektorn. De får också gå i pension tidigt, ibland långt före 60 års ålder så att de kan lägga en rad arbetsfria år efter de år som de kunnat arbeta lite medan de fått goda inkomster för det. Exporten har inte gått bra, troligen på grund av för låga löner inom den privata sektor som skall svara för den. De statliga företagen kan inte privatiseras för att man inte kan betala tillräckligt bra för dem, utan istället ser krisen som en förevändning att försöka få dem till ett ännu lägre pris. Samtidigt som lånekapitalet tycks ha sugits upp av köpare av lyxvillor och fritidsbåtar som nu har fått svårt att betala igen och knappt har råd att köpa kaffet av den företagare som intervjuades. Tyskarna som har goda exportinkomster tack vare att de inte har någon konkurrens från Grekland vill nu inte betala ut fler lån, så att Tysklands regering som gynnats av landets export kan nu sätta sig ner tillsammans med Frankrikes regering för att lösa Greklands problem. Om de båda länderna kommer överens stiger börserna, om de har olika uppfattningar faller börserna. Enligt uppgifter i tidningarna hotas hela världsekonomin av att krisen inte är över. Inte nog med det, efter Grekland är det USA:s tur att granskas under luppen. USA har ett stort budgetunderskott till följd av att man inte kunnat finansera alla statens utgifter genom politiska beslut, medan den höga konsumtionen fortsätter så att stora bytesbalansunderskott skapas.  Samtidigt som andra länder är angelägna att producera för att förbättra sin redan goda ekonomi uppstår svårigheter för att andra inte kan göra detsamma och försämrar ekonomin istället. Tillgången till pengar i världen minskar då eftersom den låneledda expansionen inte kan fortsätta i all oändlighet, samtidigt som man inser att länder som Grekland behöver nya lån för att ta sig ur krisen. Behovet av internationella monetära fonder för att fortsätta finansiera den industriella expansionen för alla konsumenter och producenter tycks bara öka, så vad har jag själv gjort som tagit semester istället för att bidra till lösningen av kriserna. Mitt dåliga samvete för att pengarna inte kommer fram tvingar mig nu att sitta uppe och vänta på morgontidningen så att jag får veta mer om vad som händer runt omkring oss. Själva kan vi ju egentligen ta det rätt lugnt, exporten har gått bra så att vår finansminister får hjälpa till med med krislösningarna för Grekland. I USA kommer de att få lösa sin egen kris, landet är så stort att det inte som Grekland kan få hjälpen utifrån.