I morfars fotspår

När jag kom till det första folkpartimötet i Märsta berättade jag att min morfar en gång byggde ladan i Sätuna, som en gång var Sveriges största. Tyvärr kände ingen till den, och den är för länge sedan riven. Morfar hette Karl Viktor Lindström, och han gjorde karriär inom politiken i Knivsta kommun, som då till hörde Stockholms län. Han arbetade som byggmästare, och byggde ett eget hus i Alsike redan år 1919. Det står fortfarande kvar, och det renoverades i början av 1970-talet av mina föräldrar som då hade flyttat in. Det visade sig att familjerna i Alsike behövde hjälp och morfar blev barnavårdsnämndens ordförande. Mamma berättar att hon ibland kunde finna övergivna barn hemma i köket, det var fattigt i Sverige då, och många fick problem med spriten.  Därför var det nog naturligt för morfar att arbeta för Folkpartiet och han blev så småningom också ordförande i kommunfullmäktige. Från det uppdraget hade han pensionerat sig när jag träffade honom som barn, i början av 1950-talet. Han visade mig en bok med fotografier på politiker där han själv fanns med. Att jag intresserade mig for Folkpartiet när jag började med politiken senare var mycket morfars förtjänst. Jag tilltalades av de liberala idéerna när jag fick tillgång till litteraturen. Mamma sympatiserade också med Folkpartiet och fick ett tag hålla på med kyrkopolitiken i Knivsta kommun, som då hade flyttats till Uppsala län.

Nu har jag inte alls samma slags ambitioner som morfar hade, folk kommer inte till mig för att be om hjälp och mitt arbete tar för mycket tid för att jag skall hinna med så mycket. Jag har engagerat mig inom Gröna liberaler, var med på senaste riksmötet i år där det handlade mycket om att bidra till att ta fram ett nytt miljöprogram för Folkpartiet. Det arbetet skall fortsätta fram till landsmötet i år. Jag stöder några motioner av Lars Wedén som kommer ifrån Sigtuna och som handlar bland annat om att skydda åkermarken och att införa grön skatteväxling. Klimatförändringarna kommer att göra det nödvändigt med anpassningar i den riktning som Lars föreslår, och insikten om detta är förhoppningsvis tillräckligt stor. Jag kommer att följa miljö- och klimatpolitken med stort intresse, där finns min egen kompetens att tillgå. Jag började med det redan på 1970-talet då folkomröstningen om kärnkraften hölls. Linje 2 som jag arbetade för, lovade inte alls att avveckla kärnkraften men ett stopp för utbyggnaden tillsvidare tills de tekniska problemen blivit lösta. Socialdemokraterna gick senare mycket längre och införde den s.k. tankeförbudslagen som gjorde det omöjligt att utveckla kärnkraften i Sverige och som i praktiken gjorde det möjligt att istället avveckla kärnkraften. Denna tankeförbudslag har avvecklats under alliansregeringen, och jag tycker nu att man bör ägna sig åt forskning om avfallshanteringen, gärna genom byggandet av en forskningsreaktor för tillämpning av transmutation som kommer att minska den tid som är nödvändig för slutförvaring av avfallet till femhundra år istället för hundratusentals år som den av SKB föreslagna metoden kräver. Dessutom skulle det minska behovet av uranbrytning eftersom mycket av bränslet kan återanvändas.

Flyttningen avslutad

Mitt nya bostadsområde ligger i Märsta. Området heter Valsta och ligger i Sigtuna kommun. Jag flyttade dit från Åkersberga vid årsskiftet. Orsaken var rent personlig, min släkt bor närmare mig nu. Men även framtiden spelade en viss roll, jag ville inte bo kvar i Åkersberga som pensionär och det visade sig under hösten att det var rätt tidpunkt att flytta då. Det gick bra att sälja lägenheten där och relativt lätt var det att hitta en som passade i Valsta. För samma pris som jag sålde för gick det att få ytterligare ett rum i lägenheten i Valsta. Det visade sig betydligt bättre att köpa där än på någon annan plats i kommunen, prisnivån för lägenheter är betydligt högre i Sigtuna och det tycks vara populärare att bo i Sätuna om man skall gå efter lägenhetspriserna. Att det bor en del invandrare i Valsta stör inte mig, jag har mött många sådana och det värsta buslivet tycks pågå någon annanstans än där jag bor. Jag har klart för mig att området inte betraktas som fint, men att få en lägenhet som passar mig väger tyngre än områdets anseende när jag flyttar.

Jag gick med i Folkpartiet i Sigtuna kommun när jag flyttade hit till Märsta, tidigare hade jag engagerat mig i Folkpartiets Österåkersavdelning. Det hade gått bra för Folkpartiet i Österåker i senaste valet, och jag kände att missnöjet därför inte skulle bli så stort om jag flyttade nu. En ny generation folkpartister hade tagit över, och väljarna var nöjda. Nu kan Folkpartiet förstås arbeta för att det skall bli bättre att bo även i Valsta, men det är nog attityderna till människorna som bor i ett område som är avgörande. Varifrån man kommer och vilken inkomst folk har är nog faktorer av stor betydelse när bostadsområdet skall värderas.