Nobels fredspris

Jag tittade igår på utdelningen av Nobelpriset i Stockholm. Eftersom jag är naturvetare intresserade jag mig mest för nobelprisen i fysik, kemi och medicin. Kemipristagaren hade fått pris för sin upptäckt av kvasikristaller, det är inte ett område jag själv arbetat inom som kemist men han är värd beröm för sin lysande idé, som först mottogs med stor skepis och det påstods att han hade fel. Men alltsedan Galileos tid har de mest framstående bidragen till vetskapen gjorts av dem som kunnat visa att omvärden har haft fel och de själva haft rätt. Därför hör årets kemipristagare till dem som gjort berömvärda insatser. Det vore förstås orättvist mot Kopernikus att inte nämna hans namn i samband med Galileo, det Galileo gjorde var ju att visa att Kopernikus hade rätt. Men Kopernikus vågade inte publicera sitt arbete om solsystemet förrän han låg på sin dödsbädd, eftersom förföljelserna mot dem som påstods ha haft fel hade nått absurda proportioner.

Jag vill inte låta bli att nämna att det också finns ett fredpris som delas ut i Oslo i Nobels namn. Detta år hade priset gått till tre kvinnor, varav en från Jemen och två från Liberia. Eftersom jag intresserat mig för utvecklingen i Liberia och även försökt att hjälpa en flykting från inbördeskriget där, gladde det mig försås att fredspriset till de liberianska kvinnorna delades ut för deras ansträngningar att få slut på det grymma inbördeskriget. Nu har det muttrats om att insatser i inbördeskrig inte bör kvalificera till Nobelpris enlig vad jag läser i dagens DN, men jag ser det som ett tidens teckan att vi nu kan belöna även dem som kunnat verka för att lösa mindre konflikter. Människan håller sakta på att bli allt mindre grym enligt tillgänglig forskning, men det finns fortfarande mycket att göra och det kommer nog tyvärr att forsätta att finnas många anledningar till att dela ut fredspriset. Den som varit flykting från Liberia kan nog efter det senaste presidentvalet i demokratisk anda kan nog nu betrakta sig som en icke-flykting som kan återvända till sitt hemland om inte konflikter av mera personligt slag är i vägen. Självklart bör en insats för att öka demokratin i ett land också belönas med ökade möjligheter för landets medborgare att röra sig fritt i andra demokratiska länder.