Vetenskapliga konferenser med mera

Jag är nu på mitt jobb på KTH, dit jag brukar pendla från Märsta. För tillfället är mamma på sjukhus så jag pendlar till Knivsta också. Idag hittade jag två mejl i min e-post på KTH. Båda innehöll en inbjudan till en konferens i mina ämnesområden. Den ena kom från Kina och den andra från Serbien. Märkligt att man vill inbjuda en forskningsingenjör att presentera sina vetenskapliga resultat tycker jag som är svensk. Men det kan vara mina examina som lurar internationella forskningscentra att tro att vi svenskar är några att räkna med. Jag är teknologie licentiat i kemiteknik och filosofie magister i ekologi. Nu arbetar jag inom en forskargrupp i ekologisk kemi, men min professor har sagt att den tjänst jag har fått är så bra för att det ger henne möjlighet att testa nya ideer som hon har, det är inget krav att jag skriver egna publikationer, det gör hon och hennes doktorander så bra själva. En del utländska gästforskare som är ute på sin postdoc-tjänstgöring får vi hit, och även äldre meriterade forskare kommer ibland och arbetar här ett tag. Men själv får jag inte tillfälle att skriva någonting som skulle kvalificera mig för deltagande i en vetenskaplig konferens, man är helt enkelt inte intresserad av att lyfta upp mig på en högre nivå, jag har bara ett examensarbete i mitt ämne och jag skall pensioneras inom några år. Jag är lärare, och sådana är inte intressanta för vetenskapen, i synnerhet inte om de inte fått ut sin ämneslärarexamen trots behörighet i flera gymnasieämnen. Den roll jag kommit att spela efter avslutande ämnesstudier är därför mycket blygsam. Någon lärarexamen är heller inte i sikte eftersom jag inte har pengar själv och är för gammal för att få studiemedel. I bästa fall kan jag få fram några forskningsresultat av intresse för vetenskapen som kan kvalificera andra till att besöka de vetenskapliga konferenser jag blir inbjuden till eller till ännu mer framstående vetenskapliga konferenser. Men min tillvaro känns rätt vegetativ, och jag har därför börjat att odla mina egna grönsaker i hopp om att på det sättet kunna berika min pensionärstillvaro när jag inte har så många egna vetenskapliga publikationer att läsa. Jag är glad att jag i alla fall lyckets få en publikation om vätgaselektroder publicerad i Acta Chemica Scandinavica. Men den tidskriften lär numera vara nedlagd, förmodligen till förmån för mer framstående internationella vetenskapliga tidskrifter. Hoppas nu att det finns något jag kan berätta om min tillvaro i vetenskapens skugga när jag så småningom lämnat arbetslivet till förmån för en pensionärstillvaro som odlare, förhoppningsvis både av grönsaker och av akvariefisk.